Sommarjobb....

Det var återigen ett tag sen jag skrev något här. Jag vet inte varför – det finns ju en hel massa att skriva om egentligen. Det är bara att gå utanför dörren så ser man alltid något man kan blogga om. Man kan t.ex. skriva något fyndigt om den lapp jag såg uppsatt i en busskur – ”Stöld av katt!” stod det. Men det stod inte vad den hade stulit för något….Kattsand kanske?

Nå, annars så arbetar jag hårt även denna sommar. Men jag gillar att arbeta på sommaren. Det är lugnt och skönt på själva arbetet och det är ingen trängsel till och från arbetet. Bussarna är bara några minuter försenade och…ja, det är mindre stress, helt enkelt. Jag har aldrig riktigt fattat det där med sommarsemester. Varför ha semester när alla andra har semester? Man går från en trängsel till en annan. Nu är det väl givetvis inte alla som kan förlägga sin semester hur de vill – och i ärlighetens namn kan jag nog egentligen inte göra det heller. Inför varje sommar tjatas det om att man ska ta sina tre veckors sammanhängande sommarsemester. Så står det till och med i lagen, där pratas det om fyra veckor:

12 § Om ej annat har avtalats, skall semesterledigheten förläggas så, att arbetstagaren får en ledighetsperiod av minst fyra veckor under juni-augusti. Även utan stöd av avtal får sådan semesterperiod förläggas till annan tid, när särskilda skäl föranleder det.

Och varje år är jag lika rädd att detta ska bli tvingande. Men hittills har jag kunnat vara flexibel och hoppas alltid kunna vara det. Jag skulle dessutom bli halvt vansinnig om någon klev in och dikterade när jag ska ta min semester.

Till slut måste jag nämna att Daniel Day-Lewis var värd varenda millimeter av den Oscarsstatyett han fick för ”There will be blood”. En film kan vara bra utan att ha utmärkande skådespeleri. Men när den är bra och dessutom har exceptionella skådespelarinsatser kan den bli magisk. Så långt vill jag inte gå vad gäller själva filmen. Men en mer värdig mottagare av en skådespelar-Oscar var det länge sen jag såg.

Ett sönderbloggat ämne?

Man är väl ingen sann bloggare om man åtminstone inte skriver några rader om FRA-lagen. Tydligen är det den gamla försvarsministern Mikael Odenberg som är pappa till denna lag.

Och så här kan det ha gått till:

Mikael och Fredrik träffas någonstans. Kanske är det på Fredriks kontor en mörk och kulen natt. Kanske är det under en mörk bro. Kanske i Humlegården? Fortfarande vet ingen säkert.
Hur som helst så diskuterar de hotet mot Sverige, det stora och tunga ni vet. Plötsligt får Mikael en idé.

”Jag vet! Vi fixar en lag som gör det möjligt att avlyssna vem som helst i landet. Då kanske vi kan haffa en terrorist och så blir vi poppis i Washington”
Fredrik, som fram till nu har haft en djup bekymmersrynka i den glatta pannan, skiner upp.
”Tror du jag får hälsa på Bush också?”
Mikael ler sitt allra finaste leende och lägger en hand på Fredriks axel.
”Det kommer du att få, Fredrik. Det kommer du att få.”
En tår av glädje börjar sakta rinna ner för Fredriks kind. Men så! Bekymmersrynkan tittar fram lite igen. Han ser ledsamt allvarsamt på Mikael.
”Men….tror du inte att svenska folket kommer att protestera då? Ingen gillar att bli avlyssnad”.
”Oroa dig inte, Fredrik” säger Mikael lugnande. ”Vi pratar lite om ’yttre hot’, säger att terrorister också har datorer, skickar mail och pratar i telefon. Folk förstår att kriget mot terrorismen är viktigare än allt annat. Och förstår de inte så säger vi att de inte förstår. Då förstår de att detta är en stor & komplex fråga som är svår att förstå. Och förstår man inte så glömmer man att man inte har förstått. Och då vinner vi valet igen!”
Fredrik skiner upp igen. ”Du är fantastisk, Mikael!”
Fredrik kan inte besinna sig utan kastar sig fram och pussar Mikaels svettiga panna.
”Oj då”, säger Mikael och blir generande röd.
Mikael finner sig dock snabbt, harklar sig och säger: ”Förresten, det var en sak till”.
”Ja, Mikael, vad då?”
”Jag vill avgå”.

Visst kan det ha gått till så?

Personligen tycker jag det är häpnadsväckande att politikerna är så verklighetsfrånvända. Man förstår verkligen inte varför människor är så upprörda utan (bort)förklarar det hela med att vi helt enkelt har missförstått alltsammans. Men jag tror ingen människa tror att man kommer att massavlyssna hela svenska folket – det räcker med att man kan göra det. Att man kan hamna i byråkraternas händer bara för att man råkar skriva några flaggade ord i ett mail. Och vad det sen i sin tur kan leda vill.

Och att man sen säger att det bara är datatrafik till/från Sverige, och inte trafik inom landet, som ska övervakas, tyder på en okunskap som är skrämmande.

Jag tycker också det är märkligt att man så obönhörligt väljer att gräva sin egen grav. Det är större chans att en isbjörn dyker upp i Sahara än att alliansen vinner nästa val. Och det tycker jag, faktiskt, är synd. Jag har vant mig vid att få mer i plånboken varje månad. Men jag röstar inte på vad som helst.

på allmän begäran.....

Min stora skara läsare har tjatat på mig att uppdatera lite och som den lydiga slav jag är så gör jag väl det.

Jag kan meddela att det blir ännu en USA-tripp för hustrun och mig i år. 10 dagar i Florida står på schemat och det ska bli kul. 10 dagar är egentligen i lite minsta laget så det blir väl till att prioritera vad man helst vill göra. Annars kan det bli för stressigt. Jag har varit i Florida två gånger tidigare, 1987 och 1997. 1997 bara några dagar och 1987 i tre veckor. Märkligt nog minns jag inte så mycket av resan 1987 (nej, jag var inte packad….) så det ska bli roligt att uppleva en del av de saker jag såg då igen.

Strax innan midsommar var jag på spökvandring i Gamla Stan i Stockholm. Det var Stockholm ghostwalk som arrangerade den. Det var mycket intressant, men jag hade stundtals svårt att koncentrera mig då jag hela tiden funderade på om den guide vi hade var Peter Siepen. Han var spöklikt (!) lik honom och helt omöjligt kunde det väl inte vara, tänkte jag. Guiden presenterade sig inte i början, men när han under själva turen i ett annat sammanhang nämnde hans förnamn ”Peter” så blev jag helt säker på att det måste vara han. Jag var så säker på detta att jag till hustrun vid hemkomsten sa att det var Peter Siepen som varit vår guide.

Men sen lik förbannat visade det sig att det inte hade varit han. Denna Peter hette Segelström i efternamn och jag undrar om han vet att han har en tvillingbror i stan?

Hur som helst, det spökar lite varstans i Gamla Stan fick vi veta, framför allt på hotell. På Lady Hamilton ska det i ett av rummen bo en poltergeist. Ni vet en sån där ande som är lite vilsen och som har en förmåga att flytta på saker, stänga och öppna dörrar och lite sånt. Det skulle jag vilja vara med om. På Victory hotell huserar det tydligen två gamla präster nere i källaren. De ska enligt uppgift bo i konferenslokalerna och lura konfererande turister att det är dubbelbokat.

Nå, allt man hör om spöken och det övernaturliga är ju bara hörsägen. Man får aldrig vara med om nåt själv….Förutom spöklikt lika människor då….