Semester!

Japp, det har jag snart. Ska bli riktigt trevligt. Och USA hägrar på fredag – det ska också bli trevligt. Och redan på söndag drar vi iväg på en utflykt till Cape Cod för att bl.a. titta på valar. Fast jag kan ge mig fan på att de gömmer sig när vi är där. Eller så är det specialtränade turistvalar som simmar runt i bukten och sprutar vatten på kommando.

Nå, det kan ju bara bli bra. Det är ju valår i USA i år…..he he.

Har haft alldeles för mycket att göra på arbetet de senaste dagarna. Det hör tydligen till så här före en semester. Murphy har en förmåga att dyka upp när tiden är knapp och arbetsbördan stor. Bara han håller sig borta från semesterfirandet. I så fall anammar jag den amerikanska livsstilen och skjuter honom på fläcken.

Vacation time.

Idag skriver Aftonbladet....

….om det jag skrev tidigare om att man kan få sin dators hårddisk kopierad i tullen när man anländer till USA. Nu tänker vi inte ha någon dator med oss när vi beger oss över Atlanten nästa fredag men detta gäller inte bara datorer utan även kameror, mobiler, MP3-spelare etc. Så det är lika bra att se till att allt är tomt….Bäst att försöka tömma hjärnan också och gå igenom säkerhetskontrollen som en zombie. Gärna verka lite korkad också. Då kanske man ses som oförarglig och de tycker synd om en istället.

Nu ska vi förvisso inte byta plan i USA, men det är lika bra att hålla hårt i sitt boardingkort. När jag bytte plan för fyra år sen i Washington glömde jag nämligen det i jackfickan medan jackan åkte igenom röntgenapparaten. När jag inte hade nåt kort att visa ville de inte lyssna när jag sa att det ligger i jackan. Istället fick jag ställa mig i ett bås, som var strategiskt placerad i mitten, mellan två säkerhetskontroller, för att man tydligen skulle känna sig så skamfylld som möjligt. Alla tittade på terroristen som varit oklok nog att glömma sitt boardingkort i sin jacka.

För att öka på skammen ytterligare vrålade de också ”Boarding card check! Boarding card check!” om och om igen. Och folk tittade ännu mer. Var det Usama som stod där? Till slut fattade de dock att kortet låg i jackan och jag fick komma ur båset.

När vi anländer till USA denna gång kommer vi tydligen bli nakenscannade också. Nu är det väl bara att vänta på nästa kriterie för att över huvud taget få komma in i USA – ”Sorry, you’re too fat. We have enough fat people”.

Kan inte framtiden vara här snart så att man kan stråla sig vart man vill?

Klara besked....

Bortsprungen gulvit, kastrerad hankatt. Hittar inte så bra här. Lystrar till namnet ”Gubben”

Den lappen såg jag uppklistrad på ett träd när jag gick till arbetet. Och det är väl inget kul med det. Förutom kanske att man kände sig tvungen att tala om att katten är kastrerad. Man vill väl inte att grannskapet ska tro att man släppt ut en katt-Casanova som nu gör småkatter på löpande band.

Mer konstig text:

En server ska startas om på arbetet. Under ”Anledning” har man skrivit: Processer hänger och det går inte att göra genomföra förändrar förändringar.

Klart som korvspad.

I avdelningen särskrivningar såg jag den hittills märkligaste idag – ”New Ark”. Nej, det handlade inte om att Indiana Jones ska leta efter en ny ark utan om flygplatsen Newark.

Den värsta svenska särskrivningen jag sett är nog ”naturligt vis”. Inte lika kul som sjuk sköterska eller skum tomte men rätt fascinerande. Ser man inte att det ser konstigt ut?

Var fan är min släkt?

Då och då under årens lopp har jag fått för mig att börja släktforska. Men som med så mycket annat i livet har det varit roligt en kort stund. Sen har jag hittat annat att roa mig med. Men släktforskning kan vara kul, speciellt om man hittar några skumma företeelser och mystiska släktingar. Jag har t.ex. både cirkusartister och mördare i släkten. Långt tillbaka, visserligen, men släkt är de lik förbannat. Och så en hel del mörka familjehemligheter som kunde bli bra TV-serier.

Nu har jag siktat in mig på ”Amerikaarvet”, alltså de där förhoppningsvis stenrika amerikanska släktingarna som bara väntar på att sin avlägsna släkting i Sverige ska höra av sig. De har ju givetvis inga andra arvtagare och gråter sig till sömns varje kväll och undrar vem i hela världen ska ta över deras affärsimperium….

Nåja, drömma kan man väl få?

Men amerikanska släktingar har jag i alla fall. Någonstans. Och de ska jag försöka hitta. På något sätt. Någon som läser detta som kan ha information om Grace Anderson? Gustave Anderson? Gertrude Anderson? Doris Anderson? Alla kusiner till min morfar, alla från Massachusetts och New Jersey och alla stendöda vid det här laget. Ingen vits att leta efter dem alltså. Men barn och barnbarn finns det. Dock namnlösa. Men förhoppningsvis stenrika.

Kan förresten tipsa om mormonerna. De är bra på månggifte och släktforskning. Kolla in http://www.familysearch.org/ och leta upp just dina stenrika amerikanska släktingar.

Väntan på inspiration

Det sägs att en författare, en riktig och en bra sådan, aldrig väntar på inspiration. Man skriver helt enkelt bara och sen hoppas på att inspirationen kommer. Och det är helt sant när man just skriver. Men det funkar inte när man ska göra något annat kreativt.

Sitter just och ska layouta en artikel om Alice Babs, som besökte filmklubben den 2/4. Men det går inget vidare. Jag ska framför allt hitta på en bra rubrik till en hopplös bild och göra nåt snyggt av den. Men det vill sig inte. Hur jag än gör ser det ut som om en imbecill treåring har gjort det. Och det är väl då det är dags att ta paus och göra nåt annat istället. Vänta på inspiration, helt enkelt.