Det fanns en tid då man längtade....

I morron fyller jag år. Det vill jag inte. Men jag gissar att jag inte har så mycket val. Jag har varit förutseende i min enkla presentation och där nämnt min nya ålder. Jag blir alltså inte 42.

Det är svårt att tänka sig att det fanns en tid då man faktiskt längtade efter att få fylla år. Då man räknade dagar, låg sömnlös och undrade vad man skulle få….Hårt eller mjukt paket? Precis som på julafton – som man längtade ännu mer efter. Idag är det med ett visst vemod man upplever både julafton och födelsedag. Även om det också finns trevliga stunder med dessa högtider.

Jag har i alla fall varit på bolaget nu och köpt goda drycker till gäster och oss själva. Så man kanske kan sjunga med i melodifestivalen. Alla…komejen nu….I löööööve juuurååp….älskante du eropa…?

I kväll är det ”Så ska det låta” med Robert Gustafsson. Kör han ”Oh boy” igen så kastar jag ut TV:n.