Människor och svin

Både när jag var liten respektive nyss hade börjat arbeta, så berättade min morfar respektive äldre arbetskamrater hur det var förr när så kallade tidsstudiemän sprang runt på fabriksgolvet. De tog tid hur länge man arbetade och utförde vissa moment, hur länge man var på muggen, hur länge man käkade lunch och så vidare. Min morfar hatade tidsstudiemän ungefär lika mycket som han hatade Karin Söder för att hon stängde systemet på lördagar.

Jag tyckte detta lät fruktansvärt. Inte att han hatade Karin Söder (jag var solidarisk och hatade henne också) utan hela detta system med någon som springer runt och kontrollerar vad man gör, och inte gör.

I slutet på 80-talet, när jag började min yrkeskarriär, var stämpelklockan det närmaste vi kom dessa tidsstudiemän. Nu har Metro under några dagar haft reportage om hur en del arbetsgivare kontrollerar sina anställda och det är bara att konstatera att tidsstudiemännen är tillbaka – men nu i digital form. I takt med att de tekniska förutsättningarna finns för att kontrollera folk så gör man också det. Oavsett om man behöver det eller inte. Givetvis kallar man det för något annat och man försäkrar att man inte använder informationen på otillbörligt sätt och bla bla bla.

"Det är ingen skillnad på svinen på en svinfarm och människorna på en fabrik. Arbetsgivaren har samma rättigheter att kontrollera dem."

Så säger en arbetsrättsjurist om det hela.

Är detta inte lite skrämmande? Man undrar i vilket samhälle mina eventuella barn kommer att växa upp i. Kommer vi få ett övervakningssamhälle á la flertalet science fiction filmer man sett genom åren? Ett övervakningssamhälle har vi ju redan men än så länge har vi i alla fall lite fler rättigheter än svin. I alla fall utanför arbetslivet.

Men det är en obehaglig utveckling, dock tyvärr (antagligen) ofrånkomlig. Tekniken bär inte alltid med sig enbart fördelar.