Informationsspekulation

En förälders mardröm blir en (kvällstidnings)journalists våta dröm. Skulle någon journalist hålla med mig om det? Knappast. Men det är så det verkar – och det är så jag hävdar att det är också.

Jag tycker det sätt på vilket kvällstidningarna skriver om 10-åriga Englas försvinnande och död är vidrigt. Det är fem procent information och 95 procent spekulation. Allt blir skvallerjournalistik, oavsett ämne. Har man inga nyheter att komma med så skapar man några. Eller så blir allt en nyhet. Mördaren handlar. Mördaren äter pizza. Mördaren skrattar. Meningslösa nyheter alltsammans, allt taget ur sitt sammanhang och för att vi verkligen ska få det bekräftat att vem som helst, alla som handlar, käkar pizza och skrattar kan vara en galning. Man får veta att mördaren kunde ha gripits för två år sen. Detta hade alltså inte behövt hända. Men varför vill man berätta det? Blir vi gladare över att få veta att detta hade kunnat undvikas?

Jag blir ledsen när jag läser kvällstidningarna. Men inte bara av det som faktiskt har hänt utan också hur man verkligen gottar sig i sorg, frustration, rädsla, ilska. Man skrämmer upp 1000-tals föräldrar som nu kommer att tänka både en och flera gånger innan de släpper iväg sitt barn på en cykeltur. En del hävdar att detta är bra. ”För det finns ju monster där ute”. Visst finns det, men ju mer man skriver om det desto mer tror vi att det är vanligt att män mördar barn. Men så är det inte. Detta är extremt ovanligt. Och det får man inte glömma.